Tekniken funkar bra, men hur har vi det egentligen?

Den 11 mars 2020 deklarerade WHO att covid-19 var en pandemi. Sekunden efter dundrade digitaliseringståget in på perrongen. Väskorna packades i all hast. Alla måste på. Snabbt, snabbt, snabbt. Och inom loppet av några dagar klev vi av på en för oss ny station.  

Nu när vi har levt i krisläge i över ett år inser vi att det inte handlar om någon temporär omställning. När vi har tagit oss igenom pandemin kommer det inte något nytt tåg som tar oss tillbaka till samma plats vi lämnade.  

Mycket fungerar jättebra, men … 

Mycket har gått väldigt mycket bättre och smidigare än vi vågat hoppas. Omöjliga saker visade sig vara möjliga, och omställningen till digitala verktyg, som vi trott skulle ta lång tid, gick med rekordfart. I en undersökning som Nepa gjorde på uppdrag av Telia mellan april och augusti 2020 uppgav 76 procent av dem som kan arbeta på distans att de gjorde det.  

I samband med omställningen insåg vi snabbt att det fanns fördelar med distansarbete, och synen på vilka arbeten som kan utföras på distans har vidgats. Många fick ett mer flexibelt arbetsliv, upplevde att de kunde arbeta fokuserat under längre stunder och fick som ett resultat mer gjort. Kanske att den sparade restiden innebar att familjen hinner äta middag tillsammans på kvällen och att den där träningen som tidigare ofta prioriterades bort faktiskt blir av?  

Men vi kan konstatera att även om omställningen på många sätt har gått osannolikt bra så har vi inte hängt med på alla områden. Och om du har upplevelsen av att famla i mörkret i vissa avseenden så är du inte ensam. Fyra av tio saknar samhörigheten med kollegorna och 42 procent anser att samhörigheten i arbetsgruppen försämrats1.  

I den här artikelserien stannar vi upp och reflekterar kring de förändringar som skett, hur det har påverkat oss människor och vad vi kan göra för att hjälpa oss själva och varandra att må och prestera bra på den nya platsen. Vi inleder med en översikt av omställningen.  

Omställning eller flytt?  

– När jag hör människor säga att Sverige digitaliserades på en vecka i mars 2020 tänker jag att det är en sanning med modifikation, säger Ronja Englund som jobbar med affärsutvecklare inom konceptet Smart Arbetsliv på Telia.

Visst var det mycket som hände under kort tid, men Ronja menar att det till stor utsträckning berodde på att den underliggande infrastrukturen redan var på plats. Hon sticker också ut hakan och säger att det som hänt på många håll faktiskt inte är någon riktigt omställning, utan att vi snarare har lyft oss själva från det fysiska rummet till det digitala.  

– En omställning handlar inte bara om en teknisk plattform, utan om att etablera en ny kultur, säger Ronja. 

Med förutsättningar att orka och må bra 

För att arbete på distans ska vara hållbart över tid är det viktigt att utveckla smarta metoder för samarbete och umgänge så att var och en inte sitter på en digital ö. Vi behöver anpassa ledarskapet och hitta nya former för möten, samarbete och inte minst den sociala interaktionen. Annars är risken att stressen ökar och vi tappar engagemang och motivation. 

När vi inte längre ser varandra på kontoret ligger det nära till hands att boka fler avstämningsmöten utan tydlig intention, och skicka ännu fler mejl istället för att hitta andra alternativ för att känna att vi har koll på varandra. 

– Här behöver vi ställa oss frågan vilket underliggande behov det är vi försöker tillgodose genom att boka allt fler möten. Det kanske är sociala faktorer, eller otydlighet i arbetsuppgifter som kan vara viktiga att adressera, säger leg. psykolog Lars Johan Bastås som arbetar med utveckling av grupper och organisationer.  

Perceptionsprocessen, när vi tar in olika sinnesintryck och bearbetar och tolkar dem till någonting medvetet, kräver mer av vår hjärna när vi möts digitalt. Den känslomässiga kontakten påverkas också eftersom det är svårt att tolka ansiktsuttryck över en skärm. Det gör det svårt för oss att spegla varandras emotioner på ett genuint sätt. Ögonkontakten som är avgörande för att utveckla tillit och psykologisk trygghet blir också lidande.

– För många har tiden i möten blivit längre, och det är viktigt att tänka på att det kräver mer av oss att hålla fokus och vara relationella i digitala möten jämfört med fysiska, säger Lars-Johan.

Smart arbetsliv

Kunskapsbanken

SÅ ÄR VI SOCIALA OCH ARBETAR TILLSAMMANS PÅ DET DIGITALA KONTORET